Elevantalet steg i början långsamt och nådde icke siffran 50 förrän den stora ekonomiska högkonjunkturen på 1870-talet inträdde. Då steg antalet från 48 år 1870 till 102 år 1877.
Det ekonomiska uppsvinget i landet under denna tid medförde även ökat intresse för den tekniska undervisningen, och från flera håll påyrkades ett mera rationellt ordnande av densamma. Därvid framhölls särskilt som ett önskemål, att de för en tekniker mindre viktiga ämnen borde strykas till förmån för ett djupare inträngande i de ämnen, som voro av större praktisk betydelse. En kommite tillsattes år 1872 och blev färdig med sitt förslag 1874. Ärendet framlades för riksdagen 1876, och den 15 juni utfärdade kungl.maj:t nya stadgar för de tekniska elementarskolorna, som nu voro till antalet fyra, nämligen, förutom Malmö även Borås (1856) samt Örebro och Norrköping (1857). Nu försvunno ämnena historia, geografi, botanik och zoologi från undervisningsplanen, varjämte de främmande språken blevo valfria. Som särskilda ämnen nämnas i stadgan maskinlära, mekanisk teknologi, kemisk teknologi, allmän byggnadslära och byggkonst.
Även inträdesfordringarna undergingo en viss ändring, som i matematik innebar en utvidgning, omfattande algebra t.o.m de fyra räknesätten och av geometrien Euklides fyra första böcker. I svenska krävdes att kunna skriva felfritt efter diktamen, varemot fordringarna på kunskaper i svensk och tysk gramatik slopades. Den viktigaste reformen var emellertid, att undervisningen ej längre skulle vara lika för alla eleverna. Endast under de tre första terminerna skulle undervisningen vara helt gemensam, men under de tre återstående skulle eleverna vara uppdelade på tre linjer: en mekanisk- teknisk, en kemi-teknisk och en byggnadsteknisk, men undervisningen i de ämnen, där sådant vore behövligt, särskilt avpassad efter de olika linjernas behov.
Det ligger i öppen dag, att de sålunda genomförde för-ändringarna skulle sätta skolan i stånd att i långt högre grad än tidigare medela verklig teknisk utbildning. I samma riktning verkade även den förbättring av lärarnas ställning, som samtidigt ägde rum, i det att det bestämdes, att fyra av lärarna, föreståndaren inberäknad, skulle vara lektorer på ordinarie stat. Man skulle nu väntat sig en ökad tillströmning av elever, men tyvärr började ungefär samtidigt med reformens genomförande en stark utpräglad lågkonjunktur på det ekonomiska området. Denna återspeglades sig i elevantalet som oavbrutet sjönk från sitt förut omnämnda maximum 102 år 1877 till 51 år 1885. Därefter stiger siffran åter, ehuru icke jämnt och icke heller alltför hastigt. Först vid sekelskiftet når antalet åter 100-talsgränsen och år 1906 ett nytt maximum av 123. Detta stora antal hade emellertid icke utan särskild åtgärd kunnat mottagas, utan hade parallellklasser från och med höstterminen 1900 inrättats.
1896
Redan några år tidigare hade skolan lämnat sina gamla lokaler vid Repslagaregatan och tagit i besittning den vid kungsgatan för ändamålet nuvarande byggnaden, som invigdes år 1896. På hösten 1908 tog skolan ytterligare i bruk den på samma kvarter men vid Löjtnantsgatan belägna flygelbyggnaden, inrymmande smedja, mekaanisk verkstad, kemiska laboratorier, mineral-samlingar och en lärosal samt vaktmästarebostäder.
Foto från arkivsamling - Klicka för förstoring
Bild från Malmö Teknologförbund, Minnesalbum 1928
Bild från Malmö Teknologförbund, Minnesalbum 1928
Flygelbyggnaden från Löjtnantsgatan
Båda dess hus äro uppförda efter ritningar av lektorn, sedermera rektorn vid skolan John Smedberg. Den ökade elevfrekvensen i början av 1900-talet var i likhet med den på 1870-talet en reflex av en uppåtgående ekonomisk konjunktur. Även nu åtföljdes denna av ett stegrat intresse för de tekniska undervisnings-väsendet, vilket ånoy ansågs vara i behov av omorganisation. För ändamålet tillsattes 1907 års kung.l kommite för den lägre tekniska undervisningens ordnande. Efter 5 års synnerligen grundligt och omfattande utredningsarbete, för vilket äran i främsta rummet tillkommer kommittens sekreterare, nuvarande rektorn vid tekniska gymnasieskolan i Örebro Willhelm Abenius, framlade kommitten år 1912 sitt förslag, som med avseende på de tekniska elementarskolorna innebar, att dessa skulle ersättas med 2-åriga tekniska fackskolor, avsedda en var för sitt speciella fack. Förutom de tre fack som redan voro representerade genom linjeuppdelningen vid de tekniska elementarskolorna, nämligen maskin-, husbyggnads- och kemiska facken, skulle ytterligare sådana industrigrenar som elektronik, väg- och vattenbyggnad, trävaruhantering, textilindustri samt pappers- och pappersmasseindustri erhålla sina speciella fackskolor.
Förslaget mottogs, i stort sett, med välvilja. På många håll väckte det dock vissa farhågor. Sålunda fruktade man, att fackskolorna skulle giva en alltför ensidigt betonad teknisk utbildning, och framhöll, att industrien hade behov även av personer med mera allsidig tekniska kunskaper. Även uttalades farhågor, att förkortningen av lärotiden till 2 år skulle medföra en sänkning av de utexaminerades kunskapsnivå. Slutligen ansågs den moderna industrien vara i stort behov även av tekniker, som hade större språkliga och merkantila kunskaper, än som kunde vinnas vare sig i de då befintliga tekniska elementarskolorna eller i de föreslagna tekniska fackskolorna.
1918 - 19
Sedan ärendet underkastats förnyad behandling genom särskilt tillkallade sakkunniga med landshövdingen i Kristianstad sedermera statsministern, friherre Louis De Geer som ordförande och undertecknad som sekreterare, och de sakkunniga, efter att hava tagit vedrbörlig hänsyn till den framkomna kritiken, uppgjort ett slutligt förslag, framlades detta av kungl.maj:t inför 1918 års riksdag, som utan nämnvärda ändringar godkände detsamma, och den 6 juni 1919 utfärdade kungl.maj:t den stadga för de tekniska läroanstalter, som nu är gällande.
Enligt densamma skall det behov av teknisk utbildning, varom fråga är, tillgodoses dels genom 2-åriga tekniska fackskolor, dels genom 3-åriga tekniska gymnasier.
Faran att kunskapsnivån hos de fackskolor utexaminerade skulle bliva lägre än den, som nåddes med de 3-åriga tekniska elementarskolorna har undanröjts genom höjning av inträdes-fordringar. Sålunda fordras i algebra färdighet att lösa problem ledande till ekvationer av första graden, i geometri läran om räta linjer, vinklar, parallellogrammer och cirklar samt i fråga om maskinfackskolan jämväl propotions lära och planimetri; i svenska icke endast skriva felfritt efter diktamen utan även att kunna författa en enkel uppsats. Vidare fordras någon kunskap i fysik och kemi samt en viss färdighet i frihandstekning och lineartritning. En kanske viktigaste nyheten är kravet på minst 2 års praktik, varjämte inträdesåldern höjts från 14 till 17 år. Läroplanerna taga redan från början sikte på vederbörande fackskolas speciella uppgift och äro således redan första terminen olika för olika fackskolor. Undervisningens koncentreras på det för vidkommande fackskola väsentliga, men omfattar även så pass mycket av vad som tillhör allmänbildning på det tekniska området, att de utexaminerade kunna anses kvalificerad för även sådana mera ansvarsfulla poster, där dylika kunskaper erfordras.
Av tekniska elementarskolans ämnen är verkstadsarbete slopat, en naturlig konsekvens av praktikfordringarna. Alla övriga ämnen återfinnas på arbetsordningen, men de tekniska tillämpningsämnena hava fördjupats och utvidgats så, att i vissa fall uppdelningen i flera ämnen befunnits lämplig. Som exempel må anföras, att ämnena allmän byggnadslära och byggnadskonst för husbyggnadsfackskolans vidkommande ersatts av fyra ämnen: husbyggnadsmateriallära, byggnadskonstruktionslära, byggnadsformslära, och betongteknik. För några ämnen har namnet ändrats till bättre överenssämmelse med nutida språkbruk. Sålunda har benämningen "praktisk geometri" utbytts mot fältmätning och avvägning. Som nytt ämne uppträder elektronik.
Tekniska gymnasiets uppgift är att tillgodose behovet av allmän teknisk och i förening därmed merkantil utbildning. Undervisningen är tämligen jämnt fördelad på de olika tekniska tillämpningsämnena, varjämte avsevärd tid ägnas åt handelsämnen och främmande språk, så att de utexaminerade äro användbara icke endast för de industriella företagens tekniska arbeten utan även för deras kommersiella uppgifter. För inträde fordras kunskaper i samma ämnen, som gälla fackskolorna, men dessutom i tyska och engelska, varvid fordringarna i de olika ämnena motsvara realskolexamens kunskapsnivå. Däremot är kravet på praktik inskränkt till 6 månader och minimiålder 15 år. På gymnasiets arbetsordning uppträda som nya ämnen, förutom elektronik, även ekonomisk geografi, författningslära och nationalekonomi. För såväl fackskolor som gymnasium ingår laborationsövningar som ett synnerligen viktigt led i undervisningen i alla sådana ämnen, där dylika övningar kunna anordnas. Samttidigt med omorganisationen, som gällde icke endast de tekniska elementarskolorna utan hela det praktiska undervisningsväsendet, ställdes detta under ledningen och överinseende av en för ändamålet inrättad avdelning av kungl.skolöverstyrelsen. Till chef för denna avdelning utsågs överingenjören Nils Fredriksson, som varit en av de för ärendets behandling tillkallade förutom omnämnda sakkunniga, och vars drag återfinnas i detta album bland de år 1891 utexaminerade.
1919 - 22
I Malmö genomfördes omorganisationen under åren 1919 - 22, varvid den gamla tekniska elementarskolan med sina tre linjer successivt ersattes av maskinfackskola, hubyggnadsfackskola, kemisk fackskola och tekniskt gymnasium. Samtidigt föreskrevs som officiellt gemensamt namn Statens Tekniska Läroverk i Malmö. Maskinfackskolan och tekniska gymnasiet började i augusti 1919, husbyggnadsfackskolan 1920, och kemiska fackskolan 1921. Om den sistnämnda utkämpades en ganska het strid mellan städerna Malmö och Hälsingborg, som båda gjorde anspråk på densamma, Malmö bl. a därför att den ansågs som en utvecklingsform av tekniska elementarskolans kemiska linje, Hälsingborg emedan 1907 års kommitte förordat denna stad. Innan frågan skulle avgöras i riksdagen, där kungl.Maj :t föreslagit Malmö som förläggnings ort, hade andra avdelningen av det mäktiga statsutskottet gjort en resa till Skåne för att taga de båda platserna i skärskådande.
Med storslagen gästfrihet i form av festmåltider, skåltal och automobilutflykter mottogs herrar riksdagsmän först i Malmö och sedan i Hälsingborg övertaget, och i statsutskottet föreslog skolans förläggande dit. Debatten i andra kammaren den 28 april 1920 fyller 28 trycksidor. Att vågorna bingo höga, förstår man av följande yttrande till förmån för Hälsingborg: "men huvudskälet, det vill jag ännu en gång betona är den utomordentligt gynnsamma lokala förhållandena med det fria läget däruppe på höjdplatån, utsikten över Sundet till danska landet.
Detta utomordentligt härliga läge är ovillkorligen ett mycket tilltalande moment". Malmö intressena sammanföll lyckligtvis med de pedagogiska och statsfinansiella synpunkterna, så att de talare som höll på Malmö, kunde hemföra segern utan att tillgripa argument av den art som det nyss citerade. De tyngst vägande och mest sakliga inläggen i debatten gjordes av riksdagsmannen grosshandlare Nils Winkler, som ytterligare visade sitt intresse för tekniska läroverk genom att överlämna en av honom och andra industriellare i Malmö sammansikten summa 10,500 kronor till inköp av laboratorieutrustning.
I samband med omorganisationen hava stora nyanskaffningar av undervisning materiell gjorts. Verkstaden har apterats till maskinlaboratorium med ångmaskiner, ångturbiner, pumpar, förbränningsmotorer o.s.v. En särskild avdelning för material provning med bl.a. en 50000 kg. drag - och tryck-provningsmaskin har inretts i källarvåningen under huvud-byggnadens södra del. Hela andra våningen åt Kungsgatan användes för fysik och elektronik. För laboratorerna i sistnämnda ämne hava anskaffats motorgenerator för alstrande av enfas- och trefas-växelström, vidare enakaromformare, trans-formatorer, motorer för lik- och växelström, mätinstrument m.m.
Samlingarna i mekanisk teknologi och maskinlära hava väsentligt utökats och placerats i huvudbyggnadens södra del, vars läro- och ritsalar efter att tidigare hava begagnats endast av tekniska läroverket. Den sista omorganisationen hade i likhet med den tidigare av år 1877 förbereds och beslutats under en starkt utpräglad ekonomisk högkonjunktur med ständigt växande tillströmning av elever.
Likheten blev fullständig även därutinnan, att konjungturkurvan svängde av nedåt, just som reformen genomfördes. Hösten 1918 var antalet inträdessökande 124, vilket är den högsta siffran, som förekommit. Under den depression, som följde på de för industrien goda åren, sjönk de inträdessökandes antal under 6 år, tills ett minimum av 35 nåddes år 1924. Därefter har antalet åter visat stigande tendens. I augusti 1927 hade 60 sökande anmält sig för inträde. Beträffande hela antalet vid läroverket närvarande elever måste en jämförelse mellan tidigare och nuvarande förhållande alltid bliva missvisande därigenom, att kursen i fackskolorna är 2-åriga, under det att i den gamla tekniska elementarskolan samtliga elever voro 3-åriga. Med lika stark tillströmning i båda fallen skulle naturligtvis antalet på en gång närvarande vid 3-årig kurs bliva 50 procent högre än vid 2-årig.
Det största antalet samtidigt närvarande elever, som läroanstalten kunnat uppvisa, inträffade år 1917 med 169 elever. Därefter sjönk antalet tills ett minimum av 88 passerats år 1925. Vid början av höstterminen 1927 voro 110 elever närvarande.
Byggnation av den del av kvarteret Hilma som vätter mot Föreningsgatan, den tidigare yrkesskolan, sedermera del av tekniska gymnasiet och Pauliskolan, Pauli Gymnasier.
